Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref - 120. Till Hilda Wijk, född Prytz, den 19 oktober 1843 - 121. Till F. M. Franzén den 22 oktober 1843
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lefver ännu min gamle Rival, General R— lika trogen,
och lika olycklig som förr?
Hur skall det gå mig, söta Hilda, då jag nästa år skall
förlora Disa, som så länge varit min enda tröst? Då
åtminstone hoppas jag att du någon gång helsar på mig, eller
tillåter mig träffa dig i Gborg?
Helsa man, barn, mor, systrar och glöm ej alldeles
bort en trogen och förbunden
Vän
Es. Tegnér.
* - ’
121. Till F. M. Franzén.
Östrabo d. 22 Oktobr 1843.
Det är längesedan jag hörde något af dig, bäste
Franzén! Ålderdomen gör oss väl icke likgiltiga för våra vänner,
men dock trögare att meddela sig med dem. Dessutom
har min olyckliga sjukdom i flera år lagt hinder för all
ordentlig bref vexling. För närvarande befinner jag mig
bättre än jag haft skäl hoppas; ty vid Nyårstiden hade
jag ett anfall af nerfslag, så att munnen drogs på sned och J
venstra sidan till någon del var paralyserad. Detta är
nu till större delen borta, blodkonjektionerna [sic!] åt
hufvudet ha äfven till betydlig del upphört och böra, med
försigtighet, alldeles ehuru småningom försvinna. Men en
mattighet är likväl qvar, och jag går temligen illa, talar 1
äfven med svårighet, hvartill orsaken dock torde vara att
jag förlorat flere tänder. En kyla sitter äfven qvar i extre- I
miteterna, händer och fötter. Men för öfrigt är jag plåglri, 1
har aptit och sömn. Detta rör kroppen. livad själen an- Ii
går kan jag ej märka någon annan skillnad än den som i
förklaras af åren — mindre liflighet och större liknöjdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
