Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
redan blixtrar det i gryningen. Till hans aflägsna
älskarinna hör man, bland åtskilligt morgonqvitter,
ömma toner af kärlek, längtan, saknad. Dystert,
men manligt, ljuder vid en och annan graflians
klagan. Då och dä hör man lekande ljud: man ser en
solglimt af löje och satir, och här framskymtar
kanske mest hans rätta jag. Så, bland annat, när 1ian
i ett poem till sin fästmö, sjunger, hösten 1802:
”An bekymmerslös och glad
Lik en dans din tid försvinner:
öfver allt du nöjet iinner,
Till och med i Filipslad.”
Så, när han, i skaldebref till en vän, utgjuter sin
harm öfver svenska akademien, som ej prisbelönt
hans 1805 till täflan insända poem Kulturen; så
ännu mer, när han i en polemisk visa, sprittande af
qvickhet, aflardar en läkare i Carlstad, som
parodierat hans sång till hembygden.
Men i allmänhet behandlade han ännu en lång
tid poesien som en bisak. Hans af trägna arbeten
upptagna tid medgaf blott glesa besök af
sånggudinnorna, och hans offer åt dem voro ögonblickets.
Sjelf var han den siste att fästa någon
uppmärksamhet vid utkast, dem han vid en mognare ålder
betraktade blott som poetiska ungdomssynder. Mindre
åt den vittra, än åt den lärda, banan låg ännu hans
sträfvan; och ban märkte ej, att begge dessa banor
möttes i ett gemensamt mål. Genomträngd af
klassiska mönster, odlade ban sin smak; forskande i
theo-riernas djup, skärpte han sitt snille. I samma mån
de stora tankarna trängde in på hans själ, afspeglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
