Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i backarna falla ur sitt läge. På brukskonlorel emollog
sedan Esaias Esaiasson sin forsedel, ställd lill
faktoriet i Filipslad. Klockan 2 på morgon steg han opp,
för att sköta om sin häst och sela på. En timma
derefter satte sig de fyra fororna i gång. Dagen blef
vacker och herrlig. En hvar lillryggalade nu de fyra
milen (ill fots, gående bredvid sitt lass. Endast
i svårare backar kom man hvarandra till hjelp,
och njöt, under dragarnas puslning, af den
medförda resekoslen. Mot qvällen anlände de lill staden,
der hvar och en sjelf lossade sitt jern. Andra dagen
återvände de på samma sätt, men med spannmålslass.
Nu blef profvel dem drygare genom ett starkt
ihållande regn, som genomblötte deras sugande
vadmalsrockar: öfverplagg ägde de ej, och, genom
misshushållning dagen förut, hade äfven malsäcken tagit
slut. Men förelaget var en hederssak: de gingo alla
i land dermed, och, efter nära två dygns vakor och
åtta mils fotvandring, anlände de på sena natten
lyckligen med sina lass till Rämen, hungriga och våla,
men tillfredsställda öfver att hafva visat sig duga till
något annat än ”herremän”.
Att denna händelse här blifvit omständligare
be-skrifven, har en särskilt anledning. Vill läsaren veta,
hvarpå han tänker denne allvarsamme forman, som
skrider fram med sitt lass mellan de bugande tallarna?
Jag vill yppa det. Han tänker inga vanliga tankar.
Rad för rad växer i hans själ ett poem, der malmens
klang försmäller med tallarnes sus, och Alexandrinens
gång målar hans egen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
