Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnads-teckning af C. W. Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ”Se kring dig! Flammande kring fjället lästet svänger,
lilöfver forsens svall förvågna klippan hänger,
och skogen hvart du går, omgjordande din stig,
Slår hög och allvarsam och blickar ner på dig." —
Svenska akademien tillerkände på högtidsdagen
1811 stora priset åt poémet Svea, som hördes med
sorl af beundran och snart i tusende afskrifter flög
genom landet. Del var sjunget ur folkets bröst. Del
var diktadt i Rämcns skogar.
Tegnérska poesiens morgon flammade nu i sitt
klaraste guld. På gränsen mellan tvenne smakens
olika åldrar hade detta poem slälll sig, hyllande och
försonande dem begge. När skalden, mot dess slut,
plötsligt bryter den lugna, afmätta, högtidliga
vers-stråt, der moln af fosterländska sorger urladdat sig
i åskor af medborgerlig harm, och han med ens,
i ditliyrambiskt rus, störtar sig i ett solbad af
profetisk hänryckning, och nu i cn hägrande syn ser
cldsdragen af Sveas framtid, mellan kamp och seger,
mellan norrsken oclisljernor, mellan fornmythiska
dimm-bilder och historiska hjeltevålnader; då motstår honom
intet svenskt hopp, ingen esthetisk formlära; då
ned-rifver han, på samma gång med framtidens slöja,
äfven diktens föråldrade skiljemärken.
Tegnér infann sig i Stockholm i början af 1812.
Han knöl här personlig bekantskap med dc
återstående länkarna af Gustaf Hl:s vittra hofkrels, med
Nils v. Rosenstein och Lf.opold, med Oxenstjerna
och Adlehbeth. Afvcn med en annan, en yngre krets
af snillrika män, som ursvenska fornhäfder och
svenska fornsångcr åter ville besvärja fram nordisk ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
