Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Hög kraft är Gudurs gåfva; men, Frilbiof, mins
All styrka båtar föga, der vett ej fins!
Tolfmannakraft har björnen, af en man slagen;
Mol svärdshugg hålles skölden, mot våldet lagen.
”Af få den stolle fruktas, men hatas af en hvar
och öfvermod, o Frilbiof, är fallets far.
Högt såg jag mången flyga, nu stödd på krycka,
Ty vädret rår för årsväxt, och vind för lycka.
”Dag skall du prisa, Frilbiof, se’11 bergad sol sig
dölj t,
och öl, när det är drucket, och råd, när följdt.
På mången sak förlitar sig ungersvennen;
Men striden pröfvar klingan, och nöden vännen.
”Nattgammal is tro icke, ej vårdags snö,
Ej somnad orm, ej talet af knäsatt mö;
Ty qvinnans bröst ärsvarfvadt på hjul, som rullar,
och vankelmod bor under de liljekullar.
”Du sjelf dör hän, och hän dör hvad dig tillhör;
Men en ling vet jag, Frilbiof, som aldrig dör,
och det är domen öfver död man: derföre
Hvad ädelt är du vilje, hvad rätt du göre!” —
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
