Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oeli svärd i handen, slodo Nordens män,
Den ena ringen innanför den andra,
Upp emot loppen; men på domarstenen,
Mörk som ett åskmoln, satt din broder Helge,
Den bleke blodman med de skumma blickar;
Oeli jemte honom, ett fullvuxet barn,
Satt Halfdan, tanklöst lekande med svärdet.
Då steg jag fram och talte: ”kriget står
Oeli slår på härsköld invid landets gränser;
Ditt rike, konung Helge, är i fara:
Gif mig din syster, och jag lånar dig
Min arm i striden, den kan bli dig nyttig.
Låt grollet vara glömdt emellan oss!
o O
Ej gerna när jag det mot Ingborgs broder.
Var billig, konung, rädda på en gång
Din gyllne krona och din systers lijerta!
Här är min hand. Vid Asa-Thor, det är
Den sista gång hon Ljuds dig till försoning.” —
Då blef ett gny på Tinget. Tusen svärd
Sitt bifall hamrade på tusen sköldar,
Och vapenklangen flög mot skyn, som glad
Drack fria männers bifiill till det rätta.
”Gif honom Ingeborg, den smärta liljan,
Den skönaste, som växt i våra dalar;
Han är den bästa klingan i vårt land,
Gif honom Ingeborg’.” — Min fosterfader,
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
