Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle Hilding, med sitt silfverskägg,
Steg fram och höll ett tal, af vishet fullt,
Med korta kärnspråk, klingande som svärdshugg;
Oeli Halfdau sjelf ifrån sitt kungasäte
Sig reste, bedjande med ord och blickar.
Det var förgäfves; hvarje bön var spilld,
Liksom ett solsken slösadt bort på klippan,
Del loekar ingen växt från hennes hjerta;
och konung Helges anlet blef sig likt,
Ett bleklagdt Nej på menskliglietens böner.
”Åt bondesonen (sade han föraktligt)
Jag kunnat Ingborg ge, men tämpelskändarn
Syns mig ej passa för Yalhalladottern.
Har du ej, Frithiof, brutit Balders fred,
Har du ej sett min syster i hans tempel,
När dagen gönnle sig för Edert möte?
Ja, eller nej!” Då skallade ett rop
Ur mannaringen: ”säg blott nej, siig nej!
Vi tro dig på ditt ord, vi fria för dig.
Du Tliorstens son, så god som kungasonen:
Säg nej, säg nej, och Ingeborg är din!” —
”Min lcfnads lycka hänger på ett ord
(Sad’ jag), men frukta ej för det, kung Helge!
.lag vill ej ljuga mig till Valhalls glädje,
Och ej till jordens. Jag har sett din syster,
har talt med henne uti templets natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
