Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Balders fred har jag ej derför brutit.” —
Jag fick ej tala mer. Ett sorl af fasa
Flög Tinget genom: de, som stodo närmast,
Sig drogo undan, liksom för en pestsjuk;
Oeh när jag såg mig om, den dumma Vantron
Förlamat hvarje tunga, kalkat hvit
Hvar kind, nyss blossande af glad förhoppning.
Då segrade kung Helge. Med en röst
Så hemsk, så dyster, som den döda Valans
I Vegtamsquida, när hon sjöng för Oden
Om Asars ofärd och om Helas seger,
O 7
Så hemskt ban talte: ”landsflykt eller död
Jag kunde sätta, efler fädrens lagar,
Uppå ditt brott; men jag vill vara mild,
Som Balder är, hvars helgedom du skymfat.
I vesterhafvet ligger det en krans
Af öar, dem jarl Angantyr beherrskar.
Så länge Bele lefde, jarlen gaf
Hvart år sin skatt; se’11 har den uteblifvit.
Drag öfver böljan hän och indrif skatten!
Det är den bot, jag fordrar för din djerfhet.
Det sägs, tilläde han med nedrigt hån,
Att Angantyr är hårdliändt, att han rufvar,
Som draken Fafner, på sitt guld, men livem
Står mot vår nya Sigurd Fafnersbane?
En mera manlig bragd försöke du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
