Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingeborg.
Helge är min fäder.
Är mig i faders ställe; af hans bifall
Beror min hand, och Beles dotter stjäl
Sin lycka ej, hur nära ock den ligger.
Hvad vore qvinnan, om hon slet sig lös
Ifrån de band, hvarmed Allfader fäst
Invid den starke hennes svaga väsen?
Den bleka vattenliljan liknar hon;
Med vågen stiger hon, med vagen faller,
Och seglarns köl går öfver henne fram
Och märker icke, att han skär dess stängel.
Det är nu hennes öde; men likväl,
Så länge roten hänger fast i sanden,
Ilar växten än sitt värde, lånar färgen
Af hleka syskonstjernor ofvanfrån,
En stjerna sjelf uppå de blåa djupen.
Men rycker hon sig lös, då drifver hon,
Ett vissnadt blad, omkring den öde höljan.
Förliden natt — den natten var förfärlig,
Jag väntade dig ständigt, och du kom ej;
Oeli nattens barn, de allvarsamma tankar,
Med svarta lockar, gingo jemt förbi
Milt vakna öga, brinnande och tårlöst;
Och Balder sjelf, blodlöse Guden, såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
