Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med blickar fulla utaf hol uppå mig —
Förliden natt har jag betänkt mitt öde,
Och mitt beslut är fattadt: jag blir qvar,
Ett lydigt ofler vid min broders altar.
Dock var del väl, att jag ej hört dig då
Med dina öar, diktade i molnen,
Der aftonrodnan ligger ständigt kring
En enslig blomsterverld af frid och kärlek.
Hvem vet, hur svag man är? Min barndoms
drömmar,
De länge tystade, stå upp igen
Och hviska i mitt öra med en röst
Så välbekant, som vore del en systers,
Så öm, som vore det en älskares.
Jag bör Er icke, nej, jag bör Er icke,
J lockande, J fordom kära stämmor!
Hvad skulle jag, ett Nordens barn, i Södern.’
Jag är för blek för rosorna deri,
För färglöst är mitt sinne för dess glöd;
Det skulle brännas af den heta solen,
och läugtansfullt mitt öga skulle se
Mot Nordens stjerna, hvilken står alltjemt.
En himmelsk skildtvakt, öfver fädrens grafvar.
Min ädle Frithiof skall ej flykta från
Det kära land, ban föddes att försvara;
Skall icke kasta bort sitt rvkte för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
