Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oändlig smärta uti djupa toner,
Då brister jag i gråt, som nu — —
Frithiof.
Du segrar, Beles dotter, gråt ej mera!
Förlåt min vrede; det var blott min sorg.
Som för ett ögonblick tog vredens drägt;
Den drägten kan bon icke bära länge.
Du är min goda Norna, Ingeborg!
Hvad ädelt är, lär bäst ett ädelt sinne.
Nödvändighetens vishet kan ej ha
En bättre förespråkerska än dig,
Du sköna Vala med de rosenläppar!
Ja, jag vill vika för nödvändigheten,
Vill skiljas från dig, men ej från mitt hopp;
Jag tar det med mig öfver vestervägor,
Jag tar det med mig intill grafvens port.
Med nästa vårdag är jag här igen;
Kung Helge, hoppas jag, skall se mig åter.
Då har jag löst mitt löfte, fyllt hans fordran,
Försont jemväl det brott, man diktat på mig;
och då begär jag, nej, jag fordrar dig,
På öppet Ting emellan blanka vapen,
Ej utaf Helge, men af Nordens folk;
Det är din giftoman, du kungadotter!
Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
