Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har ett ord att säga den, som vägrar.
Farväl tilldess, var trogen, glöm mig ej,
Och lag, till minne af vår barndomskärlek,
Min armring här, ett skönt Vaulunderverk,
Med himlens under ritade i guldet:
Det’ hästa undret är elt troget hjerla.
Ilur skönt han passar till din hvita arm,
En lysmask, lindad kring en liljestängel!
Farväl, min brud, min älskade, farväl,
Om några måna’r är det annorlunda!
(går.)
Ingeborg.
Ilur glad, hur trotsig, hur förhoppningsfull!
Han sätter spetsen af sitt goda svärd
På Nornans hröst, och säger: du skall vika!
Du arme Frithiof, Nornan viker ej,
Hon går sin gång och ler åt Angurvadel.
Hur litet känner du min mörka hroder!
Ditt öppna hjeltesinne fattar ej
Det dystra djupet utaf hans, och hatet,
Som glöder i hans afundsjuka barm.
Sin systers hand ger han dig aldrig; förr
Ilan ger sin krona, ger sitt lif till spillo,
Och offrar mig åt gamle Oden, eller
At gamle Ring, som 1111 han kämpar mot. —
ti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
