Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och när den druckne vaknar, blygs han for
sitt dåd.
All styrka är från jorden, ifrån Ymers kropp;
De vilda vattnen äro ådrorna deri,
och hennes senor äro smidda utaf malm.
Dock blir hon tom och öde, blir hon ofruktbar,
Tills solen’, himlens Fromliet, skiner deruppå.
Då grönskas gräs, då stickas blomstrens
purpurduk,
Och trädet lylter kronan, knyter fruktens guld,
Och djur och menskor näras vid sin moders harm.
Så är det ock med Askers barn. T vå vigter har
Allfader lagt i vågskåln för allt menskligt lif,
Motvägande hvarandra, när den våg står rätt;
Och jordisk Kraft och himmelsk Fromhet heta de.
Stark är väl Thor, o yngling, när han
spänner hårdt
Sitt Megingjard utöfver bergfast höft och slår.
Vis är väl Oden, när i Urdas silfvervåg
Han blickar ner, och fåglen kommer flygande
Till Asars far med tidningar från verldens rund.
Dock bleknade de begge, deras kronors glans
Halfslocknade, när Balder, när den fromme föll,
Ty han var bandet uti Valhalls gudakrans.
Då gulnade på tidens träd dess kronas prakt,
och Nidliögg het uppå dess rot, då lossades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
