Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Kung Helge fallen? När och livar?” — ”Du
vet det sjelf,
Så länge som du murat här, han var på tåg
Bland Finnarna i fjällen. På en ödslig klinL
Stod der ett gammalt tempel, vigdt åt Jumala.
Nu var det stängdt och öfvergifvet längese’n;
Men öfver porten ännu en vidunderlig
Forntidabild af Guden lutade till fall.
Men ingen tordes nalkas, ty en sägen gick
Bland folket ifrån slägt till slägt, all hvem
som först
Besökte templet, skulle skåda Jumala.
Det hörde Helge, och med hlind förbittring drog
Han upp å öde stigar emot hatad Gud,
Och ville störta templet. När han kom dit upp,
Var porten stängd , och nyckeln rostad fast den.
Då grep han om dörrposlarna och rystade
De multna stammar: på en gång med rysligt brak
Föll bilden ner och krossade uti sitt fall
Valhallasonen, och så såg han Jumala.
Ett bud i natt har hragt oss tidningen härom.
Nu sitter Halfdan ensam på kung Beles stol;
Bjud honom handen, offra Gudarna din hämnd!
Det offret fordrar Balder, fordrar jag, hans prest,
Till tecken att du ieke gäckal fridsäll Gud.
För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
