Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRITHIOFS SAGA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förvägrar du det, då är templet fåfängt bygd t,
Och fåfängt har jag talat.”––––
Nu steg Halfdan in
Utöfver koppartröskeln, och med oviss blick
Han stod på afstånd från den fruktade, och teg.
Då knäppte Frithiof brynjohataren från länd,
Mot altaret han stödde sköldens gyllne rund
Och trädde obeväpnad till sin ovän fram.
”1 denna strid,” så talte han med vänlig röst,
”Är ädlast den, som bjuder först sin hand till frid.”
Då rodnade kung Halfdan, drog stålhandsken af,
Och länge skilda händer slogo nu ihop,
Ett kraftigt handslag, trofast såsom fjällens grund.
Förbannelsen upplöste gubben då, som låg
Utöfver Varg i Veum, öfver hiltog man.
Och, som den löstes, insteg plötsligt Ingeborg
Brudsmyckad, hermlinsmanllad, utaf tärnor följd,
Som månen följs af stjernorna på himlens hvalf.
Med tårar i de sköna ögonen hon föll
Intill sin hroders hjerta, men han lade rörd
Den kära systern intill Frithiofs trogna hröst.
Och öfver Gudens altar räckte hon sin hand
Åt barndomsvännen, åt sitt hjertas älskade.––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
