[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ärren på hans panna sade
Hvad runor på en bautasten.
Yäl var han fattig, men förtrogen
Med nöden, lekte han med den;
Som förr i fiilt han lefde än,
Och bodde i ett torp i skogen.
Dock ägde han klenoder två,
Mot dem han ansåg verlden ringa:
Sin bibel och sin gamla klinga
Med Carl den tolftes namn uppå.
Den store konungens bedrifter,
Som letas nu i hundra skrifter,
(Ty vida kring den örnen flög)
De stodo i den gamles minne,
Som kämpeurnorna stå inne
Uti en grönklädd ättehög.
O! när han talte om en fara
För kungen, för hans gossar blå,
Hur högt han bar sitt liufvud då,
Hur tindrade hans ögon klara,
Och kraftigt som ett svärdshugg klang
Hvart ord, som från hans läppar sprang.
Så satt han ofta långt på natten
Och talte 0111 den fordna tid,
Och hvar gång Carl blef nämnd dcrvid
Han lyfte på den slitna hatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
