[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 11. I.
Jag mins — snart är det femti vintrar sedan —
Då dina sånger först förtjuste mig.
Jag var ett barn ännu, men allaredan
Med rim och meter låg jag då i krig.
Jag hörde dig och undrade, emedan
Din säng var ny, var ingen lik, blott sig;
Han kom ur östern, ja ur Edens sommar,
Der näktergalen slår och morgonrodnan blommar.
Jag, fattig vilde, plågade beundra
Helt annat, och din sång var skild från allt,
Jag hittills känt. Ej hördes åskor dundra,
Och intet märktes der af skämtets salt;
Men mera skön, mer oskuldsfull, än hundra,
Jag känna lärt, der framflög en gestalt;
Hur ömt, hur enkelt, sjöng hon! På det viset,
Som Eva, förrn hon föll, sjöng uti paradiset!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
