[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtjust jag var, men dock ej härma ville,
Jag märkte väl, det hörde mig ej till.
Det gifves många slag af sångarsnille
(Jag sade), jag mitt eget följa vill.
Jag räknar mig till Brages diktargille
Och rymmer ej derur, nej, jag blir still.
Jag öfvergifver icke Nordens fana,
Hon mina fäders var, — der vill mig seger ana.
Sä skildes mer och mera våra banor.
Min mera djerf, mer klippig, mera vild,
Och liopen jublade, ty Nordens fanor
Framför mig drogo med sin Valhalls-bild.
För Odins korpar mer än Frejas svunor
Ilar Nordbon sinne, hugstor mer än mild;
Från dina vestanväder han sig vände,
Men stormen känner han, sin lekkamrat, sin frtinde.
Ensidig är dock sång, allena Nordisk,
Frisk är dess ton, men vild likväl och ni;
Med Göthislc kraft, så rytande, sä mordisk,
Dr ifs mycket apespel tyvärr också.
En gäst pä jorden, fastän 0/verjordisk,
Ar Poesien, den himmelska, ändå;
För allt, som lefver, rörer sig och bildas.
Ar hon organ. sä väl det bildades som vildas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
