Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu bygger man ett Babeistorn i stället,
En tung, barbarisk byggnad: mörkret kikar
Igenom trånga fönstergluggar ut.
Till himlen skulle tornet nå, men hittills
Har det dock stadnat vid förbistringen. —
I diktens riken är det, som i tankens.
All dikt är genomskinlig. Af kristall
Dess stad är byggd, och ljuset, tusendubbladt,
Tillbakastrålar från dess spegelmurar.
Men på dess gator vandra upp och ner
Ovanskliga, olympiska gestalter
Af strålar väfda och af rosendoft;
Det fins ej fläck på deras gudalemmar
Och himlens stjernor skina dem igenom.
Allt snillrikt träffar som en blixt: det är
Ett ögonblickets barn, men ögonblicket
Utaf dess verkan går igenom sekler.
Tro ej, det mörka är betydningsfullt,
Just det betydningsfulla är det klara.
Betydelsen är som en spegelbild:
Den är ej till, då intet öga ser den.
I många strålar bryter sig det Sköna
För menskans syn: till alla sidor blickar
Det rika ljuset med sitt Janusanlet.
Den höga Konsten är så rik som ljuset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
