Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stor månghörning är dess tempelbyggnad.
All färg fördrar hon, endast mörkret ej;
Hvar mörkret finnes, der har Konsten felat
Och solen, himlens snille, har gått ner.
Så lefve ljuset! Sprides det af eder
I fosterbygden, i det kära landet,
Der barndomsvänner bo, och fädren hvila.
Frid öfver deras stoft! Ett minnets land,
En stor stamtalla är det höga Norden.
Hvarthelst vi blicka står en hågkomst för oss.
I hjeltars aska gro de Svenska skogar,
Om äfventyr från fordom sjunger vågen,
Och Nordens himmel skrifves full hvar qväll
Med gyllne runor om de store döde.
Der blickar Wasa till sitt frälsta folk,
Linné ser ned till sina blommor alla,
Och Kellgrens öga söker än sitt land
Hvar gång han stämmer in i stjernesången.
Förtörnen ej de väldiga deruppe,
De himlaklara! Siaren har sett dem
Betänksamt skakande de visa hufvud
Åt tidens tecken, åt de feberdrömmar,
Som spökade i kärnfrisk Nord, åt töcknet,
Som lagt sig kring den fordom klara himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
