Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog vid Magisterpromotionen 1820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nordanviuden är ej död ännu,
Jag hör på afstånd slagen af dess vingar;
Han fläktar smittan bort från berg och dalar
Och sopar stjernehvalfvet rent igen,
Och Nordens sinnen klarna med dess himmel.
Med detta hopp jag hemförlofvar er,
J ädle ynglingar, J ljusets svurne,
Det evigas apostlar uti Norden!
I fosterlandets namn, i mensklighetens,
Jag lyser deras frid utöfver eder.
Gån ut, prediken Evangelium,
Det Sannas Evangelium, det Skönas,
Det glada budskap från den bättre verld,
Der allt är gudafrid och himlaklarhet.
Och när J en gång (gälle det er alla!)
Igenomstridt den femtiåra striden
För ljusets sak, när er gullbröllops-fest
Med Sanningen är redo till att firas,
Och evighetens gräns-sten, grafvens häll,
Som vigselpall står öfverhängd med blommor:
Välkomna då, J silfverhårade,
J Febi svanor, o! välkomna åter
Till samma tempel, som i dag er rymmer,
Till samma lager, ej förvissnad än,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
