Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den qvickaste, den bästa polemik.
När bäsl den lyckas, gör dock endast lik,
Tomt är dess väsen, öde och ihåligt; —
Men vinn med lyran, och afbida tåligt
Om du ej sjelf en dag kan ställa fram
En dikt, din ära och kritikens skam!” —
Så talte hon, och i förbleknadt skimmer
Försvann den herrliga till slut i skyn:
Det var en himmelsk, en olympisk syn,
Och hennes varning än min själ förnimmer.
Farväl, O broder, ack, ett långt farväl!
Det anar mig, att snart jag kommer efter;
Ty länge kan man dock ej hålla ut
I detta sorgehus, som kallas lifvet.
Jag vill ej hoppas mera. Hoppets rosor
De röda, de bedrägliga, ha vissnat
För mig i förtid, innan hösten kom.
Hvad har jag mer att söka här på jorden?
För lågt, för lågt hvarenda dödlig bygger,
Som bygger under stjernorna ännu.
Du återstår mig dock, du minnets lilja,
Som i din kalk förvarar nattens tårar,
Och doftar starkast uti andestunden; —
Du, dödens bleka syster, du skall fläta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
