Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tröstlös lära går igenom menskans öden,
Som genom merg och ben en feberrysning går:
Det usla frodar sig, det herrliga förgår,
Och lian svänges blindt af vensterhändta döden.
Hur skönt låg ej ditt lif, som i Olympias lund
En dammig täflingsban bland lager och oliver!
Hvad lyckan lofvar högst, hvad bäst naturen gifver,
De gåfvo det åt dig — men för en morgonstund.
O! när jag såg din själ så klar, så öppen vorden
Som himlens mörkblå rund af dagens strålar full,
När jag ditt hjerta såg så rent som pröfvadt gull,
Så redligt såsom förr ett handslag uti Norden:
Då ropade jag glad: stig högt, du unga bloss,
Och värm de kalla bröst och lys de mulna tider,
Och när du banan fyllt och kämpat dagens strider,
Som aftonrodnad sjunk, och hvila dig hos oss.
Berömde fäders barn, förgäten ej den lära,
Som er hans lefnad gett, som hviskar ur hans graf.
Förtjena ville han hvad slumpen honom gaf,
Han var för stark, för stolt att ha till låns sin ära.
Som blomman bildar sig och dricker himlens ljus,
Så bildade han sig, så gladdes han åt ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
