Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den blomman lefver än: hon flyttades ur gruset
Och gror i parken nu bredvid sin faders hus.
Den tanken var din tröst, när far och syskon hunno
Så fort som döden ej intill din sjuksäng fram,
Och lifvets sista stund kom mörk och allvarsam,
Och ljusen slocknade och pulsarne försvunno.
Den tanken var din tröst, så ljuf som flöjtens ljud
En stilla sommarqväll ur fjerran dalar hörda,
Och anden lade glad ifrån sig stoftets börda,
Och ur det låga grus flög, som en bön, till Gud.
Se neder derifrån, när slägt och vänner samlas
Kring en förgråten far, hvars hopp i grafven gått,
Och tala om en tröst, som de ej sjelfva fått,
Och spegla gråtande sin sorg uti den gamlas.
Som stjernorna se ner, se neder derifrån,
Gjut af din salighet en flägt uti hans hjerta,
När jorden ej ger tröst, när med oändlig smärta
Han frågar berg och dal: hvar är min son, min son?
Frid, yngling, med ditt stoft! Deröfver våren blomme,
Och solen strö sitt gull, och vinden sucke der!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
