Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjeltedikt, med sina strider och sin slutliga seger.
En sådan ande måste nödvändigt alltid skaffa
sig rum, han måste nödvändigt på ett afgörande
sätt gripa in i historien, hvarthelst också hans
verksamhet vändes, och under hvilka
förhållanden och hvilka tider han också framträdde.
Det tidehvarf, hvari Luther framstod, var en
af de stora verldshistoriska epoker, då tidens orm
byter om skinn och framgår i föryngrad gestalt.
Medeltiden hade redan länge stått vid sin graf.
Den gamla riddar-andan, som utgjorde dess
egentliga lifskraft, var, af flera orsaker, så godt som
förslocknad. Kriget hade tagit ett nytt skick och
trängt den blotta personliga tapperheten tillbaka
i skuggan. Staterna hade samlat sig i större
massor, en fastare ordning hade stadgat sig, och
lagen och dess mäktige handhafvare var öfver
riddaren och hans svärd. Nya borgerliga
förhållanden hade äfven småningom uppkommit. Ett
nytt stånd hade bildat sig, hvilket täflade med
de förra i förmögenhet, och var dem öfverlägset
i bildning och praktisk behändighet. Handeln,
med sin verldsförenande ande, sammanband
folken och utbytte emellan dem icke blott varor,
utan äfven tankar och åsigter. En ny verld
hade sprungit upp ur oceanen och skickade den
gamla sitt guld och sina under. Genom
boktryckeriet hade man ett nytt, förut okändt,
medel att sätta i omlopp och utsprida satser och
undersökningar. Det var omöjligt att längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
