Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De spridda elementerna finner han för sig, men
vanligtvis ännu outredda och i kaotisk
oordning kämpande emot hvarandra. Att samla och
ordna dem till en skapelse, att rigta dem till
ett bestämdt mål, att verka på tiden ledande,
sammanbindande, med ett ord, bildande: detta
är hans storhet, detta är hans egentliga
skaparförmåga. Hvad han sålunda frambringar, det är,
det kallas med rätta, hans verk. I denna
menskliga betydelse taget, skapade Luther sin tid.
Mycket var gjordt före honom; ty hvad han
gjorde hade annars varit en omöjlighet. Men icke
dess mindre var han ensam den sekulariske
mannen, på hvilken allt ankom; det var
verkligen han, som omhvälfde hela andans verld,
det var han, som hämnade förnuftet, det var
han, som störtade vantron och påfveväldet.
Man kan betrakta, och betraktar äfven
vanligtvis, Reformationen endast i dess förhållande
till Kyrkan. Emedlertid utgjorde
religionsreformen, sjelfva de theologiska satserna, blott dess
ena sida, vigtig utan tvifvel, men derföre icke
den enda. En alldeles isolerad
religionsförbättring är i sig sjelf omöjlig; ty med
religionen hänger allt menskligt, i ordets skönaste
bemärkelse, tillsammans. Reformationen är i
ett annat hänseende att betrakta som det
menskliga förnuftets Nya Testamente, som en
befrielse från den gamla träldomen. En ny tid tog
med den sin början, och lemnade i arf till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
