Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derigenom äfventyrar att förlora allt. Flera
märkvärdiga försök att störta den hade redan
blifvit gjorda. Det är sannt, de hade
misslyckats; men den blinda lydnaden var dock genom
dem bruten och en möjlighet gifven att tvifla
på den ofelbara. Med detta tvifvelsmål var
också dess undergång oundviklig; ty den berodde
från sin början på frånvaron af allt tvifvel,
liksom mörkret beror på frånvaron af ljus. Den
var som ett pappersmynt, hvars värde är
förloradt, när förtroendet dertill upphör. Det
afgörande ögonblicket var inne. Jorden var ihålig
under den gamles thron, och det fordrades blott
en djerf beslutsamhet och en kraftig arm, för
att störta honom i den öppnade afgrunden.
Min mening med det nu anförda är
ingalunda att förringa värdet af Luthers stora företag.
Meningen är endast att förklara dess historiska
möjlighet. Det stora och verldomhvälfvande
kommer aldrig oförberedt. Det mognar långsamt,
emedan det lefver länge. Endast det obetydliga
fladdrar plötsligen fram som ett stjernskott, och
dör bort likasom det. Man säger, att en stor
man skapar sin tid, och man har rätt, så vida
man härmed ej förstår en orimlighet. Af intet
skapar Gud allena. En stor man, äfven den
störste, är nödvändigt alltid en son af sin tid;
men han är dess äldste son, han är tidens
fidei-kommissarius. Tidehvarfvet är hans, och
han förvaltar sitt gods såsom honom bäst synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
