Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obegripligaste; i sanning, det nyssförflutna
århundradet hade varit det enda full myndiga, och
alla de föregående hade endast utgjort
mensklighetens barndoms-år. Men lyckligtvis är
menniskan något helt annat, än det, hvartill den
öfverkloka tiden ville göra henne. Betrakte vi
denna tidens ande i sina särskilta yttringar, så
var det utan tvifvel rätt, att man beifrade
fördomen; men det var ingalunda rätt, att man
tillika ansåg allt andeligt, all heligt, som en
fördom. Hvarje tid har sin vantro, sitt ogräs;
men midt ibland ogräset växa ofta religionens
lijor: och det är orätt, om man bortrensar de
ena med det andra. Det var helsosamt att man
förföljde förföljelseandan, att man predikade
samvetsfrihet och tolerans; men det var
ingalunda helsosamt, att man med tolerans i sig
sjelf ej menade annat än liknöjdhet, och att
man fördrog alla religionsmeningar, på samma
sätt som man fördrar en dåres hugskott eller
den sjukes feberdrömmar. Det var riktigt, att
man sökte gifva klarhet och lättfattlighet åt
vettenskapen; men det var ingalunda riktigt, att
det skedde på grundlighetens bekostnad, att
man, i stället för det fordna allvaret, införde en
slipad ytlighet och en sladderaktig
mångkunnighet, som fuskade i allt och med fräck
lättsinnighet afgjorde det heligaste. Det var
riktigt, att man i konsten skattade högt en viss
nations mästerverk, som på denna tid gaf ton i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
