Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfventyrliga tåg till Indien, eller Carl den XII:s
onyttiga segrar. Sålunda hade man i allt solida
tänkesätt; och inbegreppet af hela denna vishet
kallade man med ett gemensamt namn för
upplysning. I dess sken uppväxte och mognade
det adertonde århundradet: ett vidunderligt träd,
med ihålig stam och med maskstungna frukter:
men i trädets topp visade sig slutligen, såsom
en blodröd krona, den Franska revolutionen.
Tilläfventyrs skall detta omdöme synas
hårdt och ensidigt öfver ett tidehvarf, som så
länge prisades för upplysningens, och i flera
afseenden äfven var det; ett tidehvarf, i
spetsen för hvilket stodo män, som Voltaire och
Fredrik den andre. Dubbelt betänkligt kan ett
sådant omdöme synas i en tid som vår, då det
hörer till ordningen för dagen att behandla det
adertonde århundradet, under hvars spira vi
alla lefvat, såsom man vanligen behandlar
afsatta regenter, hvilkas fel man uppräknar,
hvilkas förtjenster man glömmer. Jag älskar icke
dagens hjeltar, som med tappert mod slå sig
till riddare på den fallna konungens döda
lekamen. Men man måste göra sanningen sin
rätt, äfven om det sker i dåligt sällskap; och
man kan svårligen säga för mycket ondt om en
tidsande, hvilken, om den fått verka utan
motvigt, skulle hafva rotfäst menniskan vid jorden
och plundrat de eviga skatterna i hennes bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
