Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min själ vämjes vid denna mensklighetens prosa,
vid detta stäckande af andens vingar, vid denna
nyktra och dock falska kalkvl, der man,
likasom i differential-räkningen, kastar bort
oändligheten för att få räkningen riktig. Hade det
adertonde århundradets filosofi varit, såsom
mången annan, en sak blott för skolan, så skulle
dess inflytande varit af vida mindre
betydenhet; men den erkände egentligen ingen annan
skola än verlden, den var en lära, icke för
forskaren, utan för allmänna lifvet. Genom sin
lättfattlighet fick den inträde hos en hvar, som
ville blifva vis för godt köp, och den spridde
sig derföre, såsom ett tärande gift, i hela tidens
blodmassa. På det andeliga, som dock är
menniskans egentliga lifsluft, trodde den icke: och
hade dess luftpump fått gå som den börjat,
skulle menskligheten, förr eller sednare, blifvit
qväfd derunder.
Det adertonde seklet hvilar i sin graf; och
vi kunne med ett bibliskt talesätt säga, att
det fallit på sin synd. Dess läror inneburo
emedlertid redan i sig sjelfva fröet till
förstöring. Hvad som är evigt hos menniskan kan
väl till en tid förqväfvas; men utrotas kan det
ingalunda, så länge himmelen hänger sitt
tempelhvalf öfver jorden och predikanten i vårt
hjerta ej tystnar. Ett nytt tidehvarf är
kommet, med helt andra grundsatser, som vi
hoppas, och af en alldeles motsatt anda. Skulle vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
