Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid jubelfesten 1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emediertid bedömma den nya tiden efter dess
tecken inom vårt fädernesland, så vore i
sanning våra förhoppningar for framtiden
betänkliga. Vid första påseendet skulle det tyckas,
som vi endast utbytt den ena ytterligheten emot
den andra; och när skälfvan öfvergifvit oss, har
feberyran infunnit sig. Tillhörde det fordom
hvarje upplvst man att tro på intet, så är det
tvärtom nu hans skyldighet att tro på allt,
isynnerhet på det vidunderliga och orimliga.
Ägde fordom ingenting annat ett värde, än det
som var nyttigt, så är nu tvärtom allting
förkastligt, som olyckligtvis duger till något. I
religionen prisar man med rätta dess
upplyftande kraft och den Kristnas företräde
framfor alla möjliga; men man betraktar den
ingalunda, som den bör betraktas, såsom en ensak
för känslan och tron, utan såsom en bilaga till
ett metafysiskt system för dagen, i hvars
former Kristendomens höga mysterier med all
möjlig dialektisk klyftighet inpassas och
inskrufvas. Med ett utnött konstgrepp bevisar man
systemets sanning af dess öfverensstämmelse med
Kristendomen, och Kristendomens åter af dess
öfverensstämmelse med systemet. I
vettenskapen yrkar man med rätta på allvar och
grundlighet, men klarhet och reda förafskedar man;
man antager som trosartiklar de lösaste
hypotheser, man lefver af fraser, man föredrar det
enklaste, det trivialaste i ett slags orakelspråk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
