Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solen öfver ett menskligt sinne. Som en engels
hviskning ur aftonrodnaden har alltid denna
sång förefallit mig. Det är en stor elegi öfver
den döende naturen, eller rättare, det är en
serenad utanför den slumrande jordens fönster,
det är en lång suck öfver det förslocknande
lifvet. Och likväl är det ej denna, utan den sista
sången, åt hvilken jag ville ge priset ibland
alla; ty äfven i dikten är Natten dagens krona.
Hvilken tafla, som omfattar himmel och jord,
huru mörk och dock hur präktig, huru lätta
och genomskinliga alla dess gestalter! I början
den hulda sömnen, som vaggar jorden till ro,
och de fladdrande drömmarne; midtuti det
präktiga månskensstycket, och vid slutet
grafvarna, hvarur djupa, klagande röster uppstiga,
Dessa dystra, högtidliga ljud tillhöra blott
andestunden. Det är som man hörde på afstånd
brusningen af underjordens floder eller slagen
af den förbiflygande dödsengelns vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
