Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läsarens inbillning ocli hjerta. Af denna
beskaffenhet äro i Skördarna den sköna
berättelsen om våra förfäders nomadiska lif och om de
gamla Upsala-konungarna i första sången; och
i den fjerde den åldriga, kanske alltför
sentimentalt utförda sagan om Disa, och minnena
af Nordens fordna skalder. Men vördnad
igenkänner man dessa ljud från en förgången
hjeltetid; och man finner det både naturligt och
rörande, att dessa Svenska ättehögar, i dikten,
likasom i naturen, stå midt ibland de Svenska
skördarna. Men den skönaste icke blott ibland
episoderna, utan äfven efter min känsla, kanske
det skönaste i hela poemet, är berättelsen i
femte sången om sjöfartens ursprung. Huru
rent poëtiskt är icke hela denna herrliga dikt
både tänkt och utförd! Huru kär blir oss icke,
äfven efter den korta bekantskapen, denna
Ofion, som med kärlekens förtviflan störtar sig i
floden och åtminstone vill dö med den älskade,
som han icke kan rädda! Det är ett träffande
drag af qvinnlighet, att Eurynome, ehuru en
född gudinna, likväl ej kan afhålla sig från
fåfängan att pröfva sin älskare. Undret, som
plötsligen förvandlar trädstammen till en båt,
upphör att längre synas ett under; det blir
nödvändigt, det hade varit en orättvisa af de
eviga gudarna, om de handlat annorlunda. Och
när den räddade flickan förklaras till en
gudomlighet, när hon till brudskatt skänker hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
