Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dertill ur sitt eget hjerta. Med ett ord, Skördarne
äro en skön själs fortgående bekännelser, de äro
diktade äfven så mycket med hjertat, som med
snillet. Och häraf kommer det utan tvifvel,
att man kan läsa mången dikt, der man äfven
så mycket, och hvarföre skulle jag ej säga det,
äfven mera beundrar skaldens konst än i
Skördarna; men svårligen lär man kunna läsa
någon, efter hvilken man mera älskar författaren,
eller någon, som i läsarens sinne qvarlemnar
ett ömmare, ett mera rent menskligt intryck.
En egen uppmärksamhet förtjena
episoderna i Skördarna. Jag har redan förut nämnt
den konst, hvarmed de till större delen äro
sammanväfda med det hela. Det
märkvärdigaste härvid är den genialiska lättheten, sjelfva
den organiska böjlighet, om jag så får säga,
hvarmed de sluta sig både till det föregående och
det efterföljande. Men dessutom hafva flere af
dessa episoder för Svenska läsare ett eget behag
derigenom, att deras ämne är hämtadt från
våra gamla minnen. All forntid är, som vi
förut anmärkt, redan ett halft poëm: de stora
skuggorna äro, äfven utan konstens åtgärd,
poëtiska gestalter, och för den, som lyssnar
dertill, klingar af sig sjelf en harpa ur hvarje graf.
Men af det förflutna räkna vi närmaste
skyldskapen med det inhemska: och af alla ämnen
för skalden äro derföre de nationella de
naturligaste och de som säkrast och kraftigast träffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
