Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Inträdestal i Svenska Akademien, 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu mera i andan. Den energiska skönheten,
sjelfva de lyriska extaserna i Miltons diktion,
äro med en mästares hand efterbildade. I de
mångfaldiga beskrifningarna, hvarpå Milton är
så rik, har han funnit en tolk, som var fullt
värdig hans snille. Här var Grefve Oxenstierna
i sitt egentliga element, här rör han sig också
med en lätthet och en säkerhet, som förråder
den öfvade mästaren; hans pensel flyger och
skapar, och intet öga misstänker att de
herrliga taflorna äro kopior. Flera af dessa
målningar stå, om man blott betraktar versens
skönhet, onekligen öfver sin urbild. Med ett ord,
denna öfversättning är, hvad hvar och en
öfversättning borde vara, i versifikatoriskt
hänseende, ett original; och det är icke den
främmande, utan den föryngrade, Milton man tror
se framför sig.
Äfven med en öfversättning af Tassos
berömda hjeltedikt sysselsatte sig Grefve Oxenstierna
ända till de sista dagarna af sin lefnad. Af
tjugo sånger äro endast tolf fulländade. Jag har
haft i mina händer denna handskrift, denna
den ädla skaldens yttersta poetiska vilja. Det
är en egen känsla, hvarmed man betraktar ett
verk, i synnerhet ett skaldeverk, som blifvit
afbrutet af döden. Det är, likasom såge man
förgängelsen framskymta från hvarje rad, midt
ibland lifvets skönaste bilder, det är, som
hörde man den afgångnes skugga hviska: ”jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
