Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal på Oscars-dagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som runnit för frihetens sak, som troligtvis ännu
kommer att rinna derföre, skulle det vara spildt
utan nytta? En så tröstlös lära vilja vi icke
erkänna. Vi vilja icke erkänna, att något är fåfängt i
verldshistorien, allraminst det, hvar vid sä
månget ädelt sinne fästat sina skönaste förhoppningar.
Vi vilja i synnerhet ej erkänna, att det rätta, att
de bättre idéerna, någonsin skulle kunna vara
fruktlösa, äfven om de icke för ögonblicket
kunde genast och öfver allt användas. Det är min
innerligaste öfvertygelse och tillika mitt gladaste
hopp, att de så kallade nya och
konstitutionella lärorna dock till slut skola segra; men
svårligen skola de segra på det sätt, som en
brådskande välmening önskat, svårligen skola
de, liksom med ett trollslag, omskapa verlden.
Fabeln berättar oss om Pelias’ döttrar,* som på
en gång ville föryngra sin ålderstegne far
der-igenom att de tappade ungt blod i hans ådror:
följden var den naturliga, att det gamla blodet
förrann honom, och det nya Ville ej staclna.
Så är det äfven med statskroppen. Det nyare
bättre måste efterhand ingå i dess blodmassa,
och småningom förtränga de osunda vätskorna.
Folken måste uppfostras till de nya formerna,
liksom de i sekler varit uppfostrade till de
gamla. Hvad som skall vara länge måste länge
förberedas; men är detta skedt — och det kan
* Ovidii Metamorph. L. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
