Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal på Oscars-dagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens närvarande skick, en förmedlande, den är
en förlikningsdomstol mellan det nya och
gamla: Försoning, med ett ord, är icke blott
religionens, utan äfven statslärans hemlighet. —
Men vi, som ho i yttersta Norden, vi, som
ha bergen till mur och liafvet till fästningsgraf
omkring oss, vi som stå på Europas parterr och
se tryggade ner på det stora sorgespelet i
Söder, livad röra oss tidens stridigheter, som ej
hunnit hit, hvad behöfva vi en försoning der
ännu ingen tvist yppat sig? Så frågar
tilläfven-tyrs den halfvakna håglösheten, eller den
sjelf-kära fåkunnigheten. Men, huru aflägsna vi äro,
utgöra vi dock en del af det stora statsförbund,
som omfattar den bildade verlden, vi äro ett
kapell bygdt på skogen under den allmänna
Europeiska moderkyrkan. Detgifves, som
verlden 11 u är, ingen bildad stat, Som är fullt
enstaka, hvarje skakning i medelpunkten kännes,
ehuru tilläfventyrs som en lättare dallring,
äfven i de yttersta delarna. Det är dessutom
egentligen mindre en yttre än inre brytning
som skakar Europa, det är en andelig
jordbäf-ning, som går genom våra dagars historia. Som
en underjordisk eld lefver orons ande inunder
oss: under hafven, under bergen har han sin
lönliga gång, ocli hvar han bryter ut känner
ingen. Men äro vi äfven, som jag säkert
hoppas, tryggade mot ett utbrott inom oss, hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
