Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal på Oscars-dagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försäkrar oss för yttre våld? De grundsatser,
som för närvarande gjort sig gällande i Europa,
tyckas ej vara obenägna att med svärdet
under-hjelpa den senfärdiga öfvertvgelsen. Liksom
all ung makt räkna de icke just
fördragsambeten bland sina dygder. De ockra med
ögonblicket, möjligtvis af en dunkel aning, det
deras tid snart kunde vara förbi. Men, innan
den är förbi, kunde friborna statsförfattningar
skakas i sina grunder, fredliga folkslag kunde
tvingas att kämpa för lagar, som de ansett sig
berättigade att sjelfva stifta. Vi vilja hoppas,
att detta icke inträffar, vi vilja ej frukta,
äfven om det skulle inträffa; men endast dåren
säger till friden: du är min, eller till olyckan:
du är omöjlig. Alltså, äfven i vår fjällstängda
Nord, äfven i det äldsta örnbo, som lagbunden
frihet bvggt sig i toppen på Europa, äfven der
har den politiska försoningen sin plats. På
henne, på sans och måtta, beror nu mera all yttre
och inre sjelfständighet, all möjlig öfvergång
till ett bättre. Äfven för oss bör alltså den
personliga symbolen af en dylik försoning vara
dyrbar och kärkommen. Våra gamla häfder
omtala en Margareta Fridkulla, som med sin
hand bilade gränstvisterna mellan Nordens
riken. Var oss derföre dubbelt välkommen, du
Oscars unga brud, du nya Fridkulla! Bilägg för
oss, icke den obetydliga tvisten om några
hedar och berg, men den vigtigare, den verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
