Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Tal vid offentliga föreläsningarnas slut i Lund, 1824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda riktiga eller ens för den yppersta i alla
af-seenden. Det gifves poetiska förträffligheter,
livarom Grekerna ej hade eller kunde ha någon aning.
Älsken J bilderna af en icke blott rik, men yppig
fantasi, glädja er de djerfvaste ut fly g ter än till
Ze-nith och än till Nadii’, viljen J se en poetisk verld
full af rosenfärgade under: då måsten J vända er
till österlandets skaldekonst, der alla figurer
uppträda i purpur, hvarje blomma glöder som en
jordfast morgonrodnad, och tankens Örn flyger
alltjemt på förgyllda vingar emot solen. Men
föredragen J åter betydelsens djup och
betraktelsens allvar, älsken J de jättelika men bleka
gestalterna, som gå omkring i dimman och hviska
om andeverldens hemligheter och om alltings
fåfänglighet, utom ärans: — då måste jag
hänvisa er till det isgrå, till det sagorika Norden,
der Vala sjöng skapelsens grundtoner, under
det månen sken på fjällarna, bäcken slog sin
entoniga sång, och trasten satt i toppen på en
gulnad björk och qvad ett sorgeqväde öfver den
korta sommaren, öfver den döende naturen.—
Eller behagar er känslans innerlighet, och en
längtan, som icke trifves på jorden, utan
alltjemt ser upp till det himmelsblå stjerntältet,
der saligheten bor, der det klappande hjertats
oro stillas: då bören J vända er till den
vester-ländska romantiken, helst under medeltiden,
då troubadouren sjöng om en öfverjordisk
kärlek, och riddaren kämpade lika ifrigt för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
