Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Skoltal - På Wexiö Gymnasium, Juni 1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänhet anser jag uppfostran som en fri konst:
den vill och bör ha sitt spelrum. Men om
konstnären är frisinnad, som han bör, så
be-mäktigar han sig och utbildar idén i de former,
som han sjelf finner lämpligast. —
Med ledsnad har jag hört, att de för
sång-öfningar på Gymnasium bestämda lärostunder
ofta blifvit upptagna af andra göromål. Detta
måste förekommas, ty sången bör vid ett
läroverk som detta ingalunda betraktas som något
likgiltigt ocli öfverllödigt. Yi ha skickliga
lärare både för sång och musik. J hören flitigt
begagna deras undervisning, J ynglingar, dem
Gud gifvit en böjlig röst och sinne för tonerna.
Det är en rik, en välsignad gåfva, och i
synnerhet bör den vara dyrbar för dem, som ämna
sig till religionslärare. Ty är icke religionen
lifvets sång; är hon icke menniskohjertats
musik? Och på hvilka andra vingar än på
sångvingar flyger andakten upp till den himmelske
fadren? Dessutom, huru mycken glädje i ert
enskilta lif kunnen J icke genom denna konst
bereda er sjelfve och andra? Det gifves ingen
ädlare glädjebringare än sången, sorgen har
inga bättre tröstare än tonerne, de osynlige
eng-larna, som komma och gå på sjukbesök till det
nedslagna, det oroliga hjertat. Ansen ej heller
denna konst såsom oförenlig med allvaret af edra
öfriga yrken. Plato och Luther, Epaminondas
och Fredrik den store älskade och öfvade sån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
