Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Skoltal - I Jönköpings skola, Juni 1827
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kärnan? Föriles åter klassiska
språkstudierna derhän, att ynglingen läste Sofokles med
samma lätthet, som han sedermera läser Schiller,
Aristofanes som Moliere, Tacitus som Gibbon:
då skulle det visa sig, om icke äfven de gamla
mastar ne förmådde draga honom inom sin
trollkrets, fästa honom der, och dymedelst bilda,
det vill säga, utveckla, öfva, stärka hans
ädlaste anlag. Men nu sår man med möda och om-
O
sorg; säden går opp och växer; men när
midsommar kommer, då vill man afberga henne,
och förundrar sig öfver att hon ger förvissuadl
strå, i stället för korn och kärna.
Dock — för sådana förlängda språkstudier
liar vår brådskande ungdom icke tid. Allmänna
tänkesättet är också, att de snarare borde
förkortas, eller till och med helt och hållet
af-skalfas. ”De gamla språken — säger man, —
äro döda, och nu mera att betrakta endast som
antiqviteter. Den tid är längesehi förbi, då
vettenskapen begagnade sig endast af dem; ett nytt,
friskt, lefvande språkslägte bar växt opp
bredvid dem, bar växt öfver dem, vettenskap och
konst, hela den Europeiska bildningen talar
öfverallt sitt eget modersmål. De rikhaltiga
malmådrorna i forntidens grufvor äro längese’n
uttömda, de ädla metallerna långt för detta
utmyntade, ompräglade och ingångna i den
allmänna bildningens rörelsekapital: der, men icke
i de förlagda schakten, måste vi hädanefter sö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
