Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrifter på prosa - Skoltal - I Jönköpings skola, Juni 1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara de samma? Utvecklas från barndomen
någon af dess krafter ensidigt, så blifva de andra
efter, och då uppkommer ett inre lyte: den
jemna växten är själens, liksom kroppens
helsa. Det stora problemet för uppfostran är väl
derföre, icke särskilt, utan allmän och samtidig
utveckling, icke ensidighet, utan harmoni; hon
skall ej drifva den eller den grenen att
blomma i förtid, utan hon skall vårda roten så, att
näringssafterna fördelas lika åt alla håll.
Försummas detta, så kan väl grenen till en tid
skjuta opp och pråla i yppig drifhusfägring: men
när hösten kommer, bär han inga frukter, och
nästa vårsol finner honom förvissnad, en naken
och gagnlös risqvist. Så går det äfven med de
menskliga anlagen, när något enskilt af dem
genom retningsmcdel drifves till brådmognad.
Jag har kännt ynglingar, ja barn, som
förvånade genom en tidig utveckling af någon särskilt
förmögenhet; men de hölio icke hvad de
lof-vade, och den beundrade gossen blef en
obetydlig, en alldaglig man. Med ett ord: all
enstaka utbildning i barndomen är eller leder till
missbildning. Ty barnet skall gå jemfota:
hoppar det på ett ben, så hinner det ej målet. Det
enskilta har ingen annan fast grund ait växa
och trifvas på än det gemensamma; alla
menskliga anlag bära och sammanhålla och
understödja hvarandra: och just på det att det
enskilta och individuella en gång må kunna skjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
