Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord öfver ett af tidens svåraste lyten.
Betrak-ten dem såsom en varning ibland de många,
som J behöfven. Det tillhör er ålder att söka
lifvets och umgängets glädje. Söken dem gerna,
men visliga. Det är med umgängets nöjen som
med alla andra: de stärka krafterna, om de
icke öfverreta dem, de förljufva dagen, om de
icke upptaga honom. Men den tid kan komma,
då J linnen ert förtroende gäckadt, då falskhet
ocli hyckel lägga sina ormägg i ert hjerta, och
J vänden er bort, om icke med hat, dock med
liknöjdhet ifrån dagens samqväm. Lycklige ären
J då, om J märken, att J kunnen umbära dem
och trifvas ensamme. Och hvårföre ensamme?
Med menniskor måste menniskan alltjemt
umgås, men det är icke alltid nödvändigt, att
det skall vara lefvande menniskor. De store
döde ha också en röst, och den, som trifs i
deras sällskapskrets, saknar ej lätleligen
mången annan. Det är sannt, J kunnen ej hafva,
J fån kanske aldrig, någon större boksamling.
Men det behöfs icke heller. J hafven ju
Mosen och profeterna, J hafven ju Johannes,
kärlekens apostel, som låg vid sin mästares bröst,
och kände der huru Gud älskade verlden.
Sagan berättar om honom, att, när han skulle dö,
då lade han sig i en graf af blommor, ocli
der-ifrån flög hans blomstersjäl opp till den store
Gudasonen, som han haft så kär. Det var en
skön död efter en skön lefnad. — Och dernäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
