Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ventyras. Jag varnar, vänligt men allvarsamt,
ocli icke för första gången. Det är icke
välbetänkt att sätta fromsinta, välvilliga naturer
på alltför hårda prof. Jag ber, jag ber ännu
en gång, att bli skonad härför, på det jag sjelf
måtte kunna skona.
För mera än femti år sedan höll den
berömde Herder ett tal öfver skolans Genius. Ilan
förde, som J veten, uppsigten öfver läroverken
i Weimar, som på den tiden var det
menskliga snillets hufvudstad. Århundradets, kanske
många århundradens yppersta namn, Wieland
och Goethe, Schiller och han sjelf, lefde der
med furstar, som voro stolte att låna sin ära
af dem. Jag vill säga några ord öfver samma
text. Jag kan ej säga dem så som Herder, men
dock lämpade till tid och ställe.
En Romersk skald — och de Romerska
skalderna äro skolans husgudar -— en Romersk
skald har sagt:
”Victurus Geniurn debet habere liber:”
”Bok, som vill lefva alltjemt, måste sin Genius ha.”
J kännen de gamles föreställning om en
Genius, som åtföljde menniskan genom lifvet. Det
var hennes skydd sande, varnande i medgången,
tröstande i olyckan, rådgifvande i alla
tvetydiga fall, det rättas, det godas, det ädlas
förespråkare i hennes bröst. Den utgjorde, med
ett ord, personifikationen af allt det bästa och
ädlaste i menskonaluren. Diktade, forskade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
