Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlade hon, så var den skyddsanden med.
Han stod vid hennes vagga, och han krossade
det himmelska vapnet vid hennes graf. Låt
vara, att detta är en dikt, en poetisk bild.
Det var dock en skön, en tröstefull dikt: det
är ett behof för menniskan att befolka det
oändliga svalget mellan himmel och jord med
beslägtade, skyddande, vänliga väsen. All den
herrligheten är nu förbi. Menniskoslägtet har
växt ifrån sin glada barndom, och sitter
ensamt och begrundande, som en gubbe på en
graf. Genierna, englarne, som fordom lekte i
molnen, i morgonrodnaden, de äro nu blott
dunster och synvillor, som de naturkunnige
bevisa oss. Vi ha fatt kunskap i stället för aning,
abstraktion i stället för åskådning, begrepp i
stället för bild. Det går en nattfrost genom
menniskosinnet, ja genom verldshistorien.
Sannerligen, det är dock en torr, ödslig, i sitt
innersta väsende prosaisk tid:
"Hermafroditisk, ej q vinna, ej man, ej dikt och ej
sanning,
Obevingad för skyn och vingelfotad för jorden.’’
Men det var icke endast den enskilta
menniskan, som hade sin Genius. Hela folkslag
och städer ansågos äfven ha sin. Den
verlds-beherrskande Roma, ännu i dag minnets
enke-drottning, hade då också sin Genius. J linnen
honom stundom på skådepenningar, en stolt och
allvarsam yngling, med olferskålen eller ym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
