Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa rader innebära nyckeln till Frithiofs
karakter, och egentligen till hela poemet. Äfven
den milde, fridsälle, vänsälle, gamle kung
Ring förnekar ej denna nationella egenhet,
åtminstone i sitt dödssätt; och af detta skäl har
jag låtit honom ”rista sig med Geirsodd”,
visserligen en barbarisk plägsed, men dock
karakteristisk för tiden och folklynnet.
E11 annan egenhet i nordbons lynne är
ett visst anlag för vemod och tungsinnighet,
vanlig hos alla djupare karakterer. Det går som
en elegisk grundton genom alla våra gamla
na-tional-melodier, och i allmänhet genom allt det
betydningsfullare i våra häfder; ty den ligger
på bottnen af nationens h jer ta. Jag har
någonstä-des sagt om Bellman, vår mest nationella skald:
och märk det vemodsdraget öfver pannan,
ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt!
ty detta vemod står icke i strid med det
lef-nadsglada och friska i national lynnet; det ger
det endast mera intensitet och spänstighet. Det
gifves en lefnadsglädje (allmänna opinionen
skyller Fransmännen derför), som ytterst hvilar
pa lättsinnighet; den nordiska hvilar på allvar.
Derföre har jag också i Frithiof sökt antyda
denna grubblande tungsinthet. Hans ånger
öfver den ofrivilliga tempelbranden, hans
grubblande farhåga för Balder,
som sitter i skgn, skickar tankarna ned, som
förmörka mitt sinne alltjemt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
