Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till, aro förmultnade; andra tänkesätt, andra
känslor, äro nu gängse; det ena tidehvarfvet
kan aldrig rätt öfversättas på det andra. För
poesien finnes egentligen intet förllutet. Hon
är ögonblickets förskönande lif, hon bär blott
dagens färger, hon kan icke tänka sig det döda.
Hvad det närvarande äger bäst af bildning och
känsla, det framställer bon i förskönade
gestalter; af verklighetens rå porfyrblock gör hon,
efter omständigheterna, en urna eller en
blomsterkrans. Sjelfva det organ bon nyttjar,
språket, symboliserar hennes väsende, det uttrycker
alltid nationens odlingsgrad, och antar derföre
med hvarje århundrade ett nytt utseende. Det
är ej större åtskilnad emellan Frithiofs språk
och vårt närvarande, än emellan tänkesätten i
hans tid och i vår. Yi nyttja ej mer det förra;
med hvad rätt, eller med hvad konseqvens,
använda vi då de sednare? Hvarför ligga
Grekland och Rom med sina stora minnen, hvårföre
ligga alla forntidens mythologier med sin djupa
betydelse eller med sina sköna former, bakom
oss som en förstenad verld, om icke derföre,
alt all dikt ytterst är fonderad på dagen, eller
med andra ord, att all poesi måste vara
modern? Jag tror mig känna det väsendtligaste
både af gammal och ny skaldekonst, och har,
efter min ringa förmåga, tänkt öfver bådas
egenheter. Men just derföre är jag öfverlygad, att
all poetisk behandling af elt fornlids-ämne for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
