Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svåra knuten i poemet. Berömlig äfven den
gedigna oeli klassiska enkelheten i språk oeh
framställning , som 1111 en gång för alla hör, icke
blott till ditt poetiska manér, utan till ditt
väsende, och som är att jemfora med en skönhet,
som försmår, icke blott smink, utan äfven alla
vanliga prydnader, och likafullt drar allas
hjertan till sig, utan att sjelf veta derom. Men
jag fruktar, att det fordras mera öfvade och
klarsynta ögon, än som kunna påräknas hos
mängden, att göra full rättvisa åt denna enkelhet,
och igenkänna den poetiska gestalten under den
okonstlade drägten. Yi äro 1111 en gång vana,
att betrakta poesien mera som en boklig än som
en skön konst, och att se sånggudinnan i
styf-kjortel, ehuru den enkla grekiska drägten
otvif-velaktigt är både naturligare och vackrare. I
sammanhang härmed, och då du visserligen ej
önskar att jag berömmer utan inskränkning, sä
underställer jag dig sjelf, huruvida ej någon
gång kammarjungfrur, gummor och allmoge äro
alltför pratsamma, och jollret för omständligt i
poemet, eller, med andra ord, om icke det
naturliga närmar sig det hvardagliga mera än som
vederbör. Jag inser visserligen, att tonen i
Alvastra går, och bör gå, liera toner inunder den,
som råder t. ex. i din Gustaf Adolf och din Julie;
men månne icke ändå poesien, med undantag
af den rent komiska, fordrar ett slags adelskap
i språket, svårt alt förena med det alltför bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
