Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortfar ännu att anse det för ett af de vackraste
du skrifvit. L)u liar tyvärr alltför rätt deruti,
att tlet icke kan jemföras med mitt, likasom
man ej jemför stjernskott med solsken. Jag har
ofta sagt dig ntin tanka om begges vår poetiska
natur: jag är kanske fyndigare ocli bildrikare
än du, men också vida mindre poetisk, kanske
äfven just derföre. —
Min helsa är bättre ocli jemnare än mitt
lynne. Till det sednare bidraga väl (lera
orsaker, men kanske mest en ärftlig fallenhet
for hypokondri, efter vanligheten omvexlande
med ytterlig glädtighet. Jag afsöndrar mig ofta,
icke utan bitterhet, från menniskor, och är då
odräglig både för mig sjelf och andra.
Dessemellan bära mig väl vingarna ännu, men för
det mesta i stjernlösa rymder. Lycklig du,
som slagit tviflet inunder dig och lefver på din
egen uppenbarelse! Lycklig äfven du, som ej
känner någon harm öfver den pöbelaktiga
rigt-ning, som tiden tagit, helst i vårt eget
fädernesland! Att jag föga eller intet skrifver, är
ringa förlust: allmänheten och jag ha
längesedan tröttnat vid hvarandra, och lefva som
frånskilda makar. Men att jag känner hur en
sådan harm utmerglar mitt sinne, ocli upplöser
det i grubbel, att jag förnimmer ett slags
skör-bjugg i själen, en apatin, en overksamhet, en
leda till lifvet och hvad jag deri skattade högst,
att, med ett ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
