Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid en Prestvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli hvad verlden har kärast. J måsten be
lien ne ullefverera tidens fröjder mot en in
visning på evigheten. Och icke blott utom er
hafven J er fiende, äfven inom er sitter han
och lurar i ert eget bröst, J söner af samma
tid, som J skolen bekämpa, J vägledare från
samma jord, som alltjemt vill dra eder
tillbaka! Måtte derföre den Gud, som korat eder
till sitt värf, äfven gifva er kraft till dess
utförande och rena edra h jer tan och bevinga
er själ ; ”ty ingen far opp i himmelen, utan den,
som for neder af himmelen.”
De heliga skrifterna prisa ofta de
frommes lycka, och visa, hur fromhet ger tröst i
lifvet och salighet i döden. Men hvem är from?
Hvad är fromhet? Betrakta vi henne i sitt
förhållande till andra menniskor, så är hon
idel godhet, välvilja, öfverseende: hon
misstänker intet, förargar sig öfver intet, hatet är
henne ett obekant språk, kärleken är hennes
modersmål. Hon går med öppna armar genom
lifvet, der sitter en dufva och kuttrar vid
hennes hjerta, der bo endast fridens ord på
hennes läppar. Men fromheten ser icke
endast åt jorden och på sina likar, hon ser
äfven uppåt himmelen och till Gud. I detta
fall kallas hon gudsfruktan, gudadyrkan,
Religion 5 och som sådan är hon beslägtad med
mensklighetens ädlaste känslor, och likväl skild
från dem alla. Hon är beslägtad med känslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
